ankaja

Härmed tar jag tillbaka alla positiva ord, tankar och synpunkter jag har haft om den pågående sjuksköterskestrejken.

Längesen jag producerade något här.

Helgen tillbringas i Halmstad. Just nu pågår matlagning. Det blir lax, potatis och romsås och sen blir det päronkaka med mandelmassa i och lite glass till det. Mmm, ska bli riktigt gott.

Solen har lyst hela dagen, underbart! Har försökt hitta en klänning till bröllop men inte lyckats riktigt. Börjar känna mig lite lätt stressad, är bjuden på bröllop om 2 veckor. Jaja, hoppas jag hittar i veckan.

Jag har precis varit och provat linser - så nu sitter jag här - och ser - utan glasögon, för första gången på 16 år! Ganska fascinerande faktiskt. Men det är en sak som bekymrar mig. Allting är mycket större än tidigare! Mina fötter ser ut som båtar, händerna är större än någonsin (för att inte tala om huvudet!!!) och Zoo-karameller har jag alltid tänkt att de är ganska små och söta, men nej, de är ju riktigt stora. Fasar för att komma hem och titta mig i helfigurspegel!

Men vad är det rätta? Hur ser alla normalseende personer? Ser de stort eller smått? Har jag verkligen så stora fötter som det nu ser ut som att jag har eller har jag mer normal storlek, så som jag ser med glasögon? Jag är heeelt förvirrad! 

Jag hade lyckats spara ihop ganska långa och fina (åtminstone långa) naglar och var rättså nöjd. Dock kom jag nyss på att jag ska ju prova linser i dag och då tänker jag att det är lite obehagligt med för långa naglar. Således har jag fått klippa av dem med en megasax. Nu är de absolut inte fina längre...

... 4 månader sitter jag nog hos frissan och blir fin.

Igår morse när jag skulle packa min väska upptäckte jag att min plånbok var borta. Jag letade lite snabbt överallt och hittade verkligen inte den. På vägen till jobbet ringde jag Johan och frågade om han råkat få med den i sin väska. Det trodde han inte att han hade. Sen ringde jag Maxi för där var det sista stället jag kom ihåg att jag hade den. Den fanns inte där. Jag överförde även alla mina pengar till mitt sparkonto så att tjuven inte skulle kunna sno nått därifrån. Sen när jag kom hem letade jag lite till - lite mindre stressat och hysteriskt - och då fanns den där helt plötsligt. I min handväska. Typiskt. Tur att jag inte spärrade alla kort!

Jag har visst glömt att föra tillbaks pengarna till kortet, märkte jag när jag skulle köpa Nueva på Apoteket... Oups.

Har precis sett en dokumentär på tvåan "Emma" som handlade om en tjej som började ta droger när hon var 12. Känns så konstigt. Hon verkade va en helt vanlig tjej men ändå hamnade hon där. Men det slutade bra. Det slutade med bröllop! Det känns så grymt konstigt att se brudpar nuförtiden. Om 125 dagar är det jag och Johan som står där framför altaret. Jag fattar verkligen inte det! Men jag längtar!