Terapiarbete
Kommer då osökt in på att jag gillade terapiarbete även när jag var liten. Två saker: När man fick en ny telefonkatalog så fick jag den gammal. Hur tjock som helst. Så fyllde jag i alla bokstäver och siffror som har hål i sig. Så tävlar man med alla sina låssaskompisar. Och alltid var man först. Nog den enda tävling jag vunnit.
Det andra terapiarbetet jag hade var att jag hade ett rutigt kollegieblock (varför heter det kollegieblock?) så fyllde man i alla rutorna med kryss. Ev började man med ett mönster så fortsatte man runt, runt detta mönster. Eller så bara kryssade man. Ruta ut och ruta in. Sida upp och sida ner. Och roligt var det! Som ett riktigt arbete. Hade jag en tragisk barndom måntro?
Detta var ju roligast idag (jag skrattade högt som Emma brukar skriva på msn - det är liksom extra cred då ;)) - spec tfnkataloggrejjen... Man undrar helt klart om din barndom...
Ja, lite speciell måste man/du/jag väl blivit av att ha så många syskon...
Men vi blev ändå ganska normala trotts allt...eller?? ;)
Ja..nog är vi ganska normaasldkaksfjiaso!
Jag är i alla fall. Gällande er vet jag inte...
kommer ihåg de som om de vatt igår... där satt du liten o snusförnuftig o fyllde i
Mönster är väll alltid kul!! Ni vet det med fem streck i varje ruta... och gärna med tusch! För övrigt gillar jag inte randiga block, bara rutiga! Jag tror att vi är lite lätt skadade, typ normalstörda - som de flesta andra. Ta bara G:son med allt sitt "mojs" och andra roliga ord... Det kallas kultur tror jag.