Det jobbiga

Det jag tycker är jobbigast i mitt liv just nu är mitt hår. Det ser ut som boet till något som katten släpat in, både gällande färg och konstruktion. (Jag antar att råttbon har samma färg som djuret och att det är ganska spretigt, livlöst, torrt och platt?!)

Angående konstruktionen så förstår jag mig inte alls på det. Polisongerna har inte vuxit ifatt det övriga håret så de hänger fortfarande och dinglar på trekvart. Luggen kan vara bra ena dagen och helskum andra. Samma med resten av håret. Och när jag sätter upp det så är det helt plötsligt hål på vissa ställen. Jag fattar inte.

Den hårfärg jag är skapad med vill jag helst inte ha, därför färgar och tonar jag hejvillt. Men saken är den att färgen inte stannar kvar. Det är bra i någon vecka, max, sen bleks det mer och mer och bara efter ett tag så sitter jag där med samma gamla kattinsläpningsfärg. Om jag vill va extra fin någon speciell gång så får jag färga det dagen innan så att färgen säkert inte har glidit av. Risken med detta är att om färgningen skulle bli kass så hinner jag ju då inte färga om.

Detta är det jobbigaste i mitt liv. Eller hostan. Har inte helt bestämt ännu.

Kommentarer
Postat av: Becka

Hmm...du håller på att gå om mej i tävlingen: "den mest bloggande familjemedlemen i klanen Nilsson".
(om ni inte visste att det var en tävling så vet ni det nu..)
jag måste definitivt ta och skärpa mej!!

Postat av: annika

Ja, jag har hamnat i ett bloggstim. Tänker flera gånger om dagen: Det kan jag ju skriva om i min blogg. Men du vinner nog tävlingen som skriver flest kommentarer till andra!

2007-09-20 @ 20:13:35
Postat av: m

Alltså, jag för min del, tycker att du är alldeles finast i din egen färg. Om du slutar krångla med färg och andra kemikalier, blir håret inte så risigt utan får en mera naturlig kondition, säger en som aldrig har provat och har en enorm erfarenhet.

2007-09-21 @ 16:20:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback